reflektion

Det verkar som om det inte blir någon praktik på det där musikstället. De har inte hört av sig och det har snart gått 2 veckor. Jag vill egentligen ut innan den 1.e februari, men det verkar inte som om det blir så. Så imorgon blir det en ny quest-  att hitta ett annat ställe att praktisera på. Någon som har några förslag? Jag vill verkligen inte jobba inom restaurangbranschen längre. Mina fötter klarar inte av det, och jag klarar inte av stressen. Men sen å andra sidan, vem gör egentligen det? Jag har alltid trott mig vara stresstålig, men på senaste tiden har stressen fått mig att må hur dåligt som helst. Kanske för att jag faktiskt gjort en del förändringar i mitt liv. Förändringar som gör att jag kan göra saker utan att bli pressad till att göra det.

Näst på listan över löften kommer nog att bli att försöka hitta ett billigt flyg någonstans (jepp de jobbigaste först, det är lika bra att bli av med dem). Jag inser att London inte kan bli av förrän jag vet hur det blir med csn (vilket inte lär hända förrän efter sommaren). Visst, billig flygresa, men uppehälle? Man kan inte bara flyga dit och sen inte ha någonstans att bo, inte ha råd att äta - och det viktigaste för somliga - köpa något litet som minne. Men definitivt ska jag flyga innan min födelsedag. Jag struntar i hur rädd jag är.

Så min fråga till er är. När gjorde ni senast något ni var rädda för? För två dagar sen hade jag fått tänka till ordentligt, och troligtvis säga "5 år sen" då jag flög senast. Men ibland (eller ganska ofta) så är det när vi gör saker som vi är rädda för så växer vi som människor. Jag var livrädd för att fylla 28, men nu känner jag att vadå då? Jag blir äldre, precis som alla andra. Jag ser fram emot att fylla år och jag börjar redan tänka på vad jag kan önska mig. Man är bara så gammal som man känner sig, och 28 är ju inte direkt gammalt. Vuxet, men inte gammalt.