Krebos "motell" vs. "riktig" lägenhet

En av de saker som jag gillar minst med att bo här är tillgängligheten för andra. Synligheten! I vanliga lägenheter bor man inne i ett lägenhetshus. Först har man ytterdörren och sen oftast ett trapphus upp. Namnet står på dörren, man behöver inte gissa ( i de flesta fallen). Men inte här. Här bor vi som på ett amerikanskt motell med dörrarna fullt synliga för vem som helst. Det står heller inga namn på dörren så folk knackar på vilken dörr som helst i hopp om att det är den rätta. Det är ganska irriterande när man jagar bort tyska människor fem gånger i veckan som egentligen skulle till grannen (kan de inte lära sig?). Och dessutom hatar jag oinbjudna besökare (försäljare, folk som gått fel, knarkarna som inte vet vad de vill). Gör jag något och inte förväntar mig att någon ska komma då vill jag fortsätta att ägna mig åt det (som idag, min tupplur). Men då kom det en jävel och knackade på dörren. Inte fanken tänkte jag öppna, knappt yrvaken (jo, ni som inte kan förstå detta, så har jag insomningsproblem - en sorts insomnia - och ångestproblem så jag sover inte så bra om nätterna).

Ibland är jag helt säker på att det är inbrottstjuvar som kommer och knackar på bara för att se om någon är hemma (och sen spelar vilsna tyskar när vi öppnar?) haha. Kanske det är långsökt och får en att låta en aning paranoid, men med tanke på hur många inbrott som sker här, så är sannolikheten i alla fall befintlig.

Det som är bäst med en "vanlig lägenhet" är då att man bor inne i en byggnad och oftast har man en titthålsgrej så att man kan se vem det är. Och att dessutom när man öppnar dörren så är man inomhus, inte utomhus med en parkering mitt framför dig där alla kan se precis vad du har (och inte har) på dig. Jag saknar känslan av att vara ifred och att ha ett privatliv. Att kunna öppna dörren i pyjamas och att kanske kunna springa till tvättstugan i fula urtvättade söndriga joggingbyxor utan att en jävel ser dig. Men man kan inte få allt. Fördelen dock med att studera distans är att jag kan bo var som helst i världen och ändå plugga. Så... Vart flyttar vi hän nästa gång? Blir det stan, eller lyckas vi fixa körkort och kan flytta tillbaka till underbara lugnet?