mentala förändringar
Jag har alltid varit en person som levt mitt liv med en massa ursäkter. Jag har haft dåliga ursäkter för att inte göra saker och jag har också ursäktat min egen existens (förlåt för att jag finns). Men någonting håller på att hända inom mig.
Förra veckan stod jag på mig inför min hyresvärd och krävde att vi inte ska betala elen separat längre, eftersom den ska vara inkluderad i hyran. De lyssnade faktiskt. Jag är inte van vid att folk lyssnar på mig. Även jag har känt att det jag har sagt inte har räknats, även om det faktiskt varit så. Jag trodde aldrig att folk skulle lyssna på mig och att alla mina argument var vaga, och oavsett hur dum någons "comeback" var så skulle de ändå vinna. Men inte nu längre.
Nu ska jag försöka få tillbaka pengarna som jag har fått betalt för elen. Ca 1200kr, kanske inte jättemycket, men det är väldigt mycekt för mig.
En annan sak hände också... Jag fick hem en räkning där det stod "aviavgift 25 kronor" vilket jag tyckte var väldigt märkligt eftersom jag har denna räkning på autogiro. Så jag ringde upp dem och sa att jag tänkte minsann inte betala detta och de lyssnade faktiskt! Den gamla Amy skulle säkerligen bara accepterat det. Det spelade liksom ingen roll hur fel dem hade. Jag trodde alltid att JAG hade fel och de hade rätt.
Och detta är egentligen bara början. Jag har alltid känt att jag inte hör hemma någonstans. Att jag inte tillhör någonting. Oavsett om det har varit skolan, jobbet eller något annat. Jag har alltid avskärmat mig från människor för att jag inte trodde att jag hade rätt att vara en del av gruppen, eller att alla skulle tycka illa om mig. Så när någonting har hänt och man skulle hitta på något, så skippade jag det för jag trodde inte att någon ville ha mig där i alla fall. Men det är slut på det nu.
Från och med nu kommer jag att sluta med ursäkter. Jag kommer att kräva det som är mitt och jag kommer inte att nöja mig med mindre Åt helvete med skuldkänslor och att tycka synd om mig själv. Det är bara JAG som har makten att förändra mitt liv.
Förra veckan stod jag på mig inför min hyresvärd och krävde att vi inte ska betala elen separat längre, eftersom den ska vara inkluderad i hyran. De lyssnade faktiskt. Jag är inte van vid att folk lyssnar på mig. Även jag har känt att det jag har sagt inte har räknats, även om det faktiskt varit så. Jag trodde aldrig att folk skulle lyssna på mig och att alla mina argument var vaga, och oavsett hur dum någons "comeback" var så skulle de ändå vinna. Men inte nu längre.
Nu ska jag försöka få tillbaka pengarna som jag har fått betalt för elen. Ca 1200kr, kanske inte jättemycket, men det är väldigt mycekt för mig.
En annan sak hände också... Jag fick hem en räkning där det stod "aviavgift 25 kronor" vilket jag tyckte var väldigt märkligt eftersom jag har denna räkning på autogiro. Så jag ringde upp dem och sa att jag tänkte minsann inte betala detta och de lyssnade faktiskt! Den gamla Amy skulle säkerligen bara accepterat det. Det spelade liksom ingen roll hur fel dem hade. Jag trodde alltid att JAG hade fel och de hade rätt.
Och detta är egentligen bara början. Jag har alltid känt att jag inte hör hemma någonstans. Att jag inte tillhör någonting. Oavsett om det har varit skolan, jobbet eller något annat. Jag har alltid avskärmat mig från människor för att jag inte trodde att jag hade rätt att vara en del av gruppen, eller att alla skulle tycka illa om mig. Så när någonting har hänt och man skulle hitta på något, så skippade jag det för jag trodde inte att någon ville ha mig där i alla fall. Men det är slut på det nu.
Från och med nu kommer jag att sluta med ursäkter. Jag kommer att kräva det som är mitt och jag kommer inte att nöja mig med mindre Åt helvete med skuldkänslor och att tycka synd om mig själv. Det är bara JAG som har makten att förändra mitt liv.
Kommentarer
Skicka en kommentar