löfte nummer sju snart avklarat!
Nu är det bestämt. På fredag ska jag göra det där förbannade blodprovet! Det finns ingen återvändo och jag vill gärna backa. Men om jag inte pushar mig själv med detta nu, så kommer jag aldrig att göra det. Vad är några minuters (möjlig) smärta mot att veta vad som är fel och göra nåt åt det? Eller i alla fall kanske dämpa symptomen?
Som jag har sagt innan så är detta blodprovet det jag bävar mest inför. Det är det svåraste av alla löften och därför satte jag det som nummer sju. Men om jag klarar detta, så kommer alla andra löften (utom att flyga) vara hur lätta som helst!
Som jag har sagt innan så är detta blodprovet det jag bävar mest inför. Det är det svåraste av alla löften och därför satte jag det som nummer sju. Men om jag klarar detta, så kommer alla andra löften (utom att flyga) vara hur lätta som helst!
Stiligt Tjejen. Du klarar det. Jag tycker ju inte blodprov är någon match, resultatet däremot kanske kan vålla farhågor. Å andra sidan tar jag aldrig bedövning hos tandläkaren (tre rotfyllningar) för jag hatar sprutorna. Och så förstås den där äckliga känslan när en del av mig är bedövat och därmed ur funktion. /G
SvaraRaderaJo, resultatet är ju inte direkt roligt, men det är bättre att veta än att inte veta! Jag tar inte heller bedövning, men jag har inget emot att vara bedövad, inte efter en munoperation som jag gjorde 1993 :P
SvaraRadera