som ett brev på posten

Ja, där kom den tillbaka igen. Den där känslan av stress. Stress, stress och åter stress. Trots gårdagen så har denna helgen verkligen varit en stressbefriare och jag har känt mig lugnare än på väldigt länge. Men nu gjorde sig vardagen påmind igen så nu kommer den kära känslan tillbaka... Varför bryr vi oss om saker och mår dåligt över dem när det är saker vi egentligen inte bryr oss ett skit om eller borde bry oss om? Varför stressar vi upp oss över overkliga scenarion som oftast inte händer? Varför tar vi inte bara dagen som den kommer och låter oss överraskas istället för att i huvudet spela upp vartenda tänkbart scenario om hur dåligt allt kommer att gå?

Jag borde inte bry mig, men jag gör det. Det är väl klart att man gör. Liten känsla av panik, ångest och illamående. Ungefär som när man åker pulka nedför dödsstupet med jättevarm chokladmjölk i handen (nu brukar detta väl inte hända, men ni förstår).

Okej, dagens fråga sådär inför december. Vilken var er favoritjulkalender? När jag var yngre var det lätt "Jul i Kapernaum" men nu när jag tänker tillbaka så har jag nog några stycken. Som kurt Olssons jul, Sunes Jul, Mysteriet på greveholm och den där om julgranspysslet som kom till liv ("nu har du allt hoppat i galentunna", skrek dem om man svarade fel fråga i deras cd-romspel) :)