Biggest Loser - kampen mot övervikten

Nu har äntligen Biggest Loser börjat igen :D Det är ett program jag har följt i flera år. Man tycker ju då att om jag nu har följt detta program och blivit så sjukt inspirerad, varför har inte jag då gått ner i vikt? Det finns en hel del anledningar, ursäkter (mest dåliga ursäkter) och brist på ekonomi. Detta kommer att vara en rätt jobbig blogg för mig. Jag vet att folk dömer mig för hur mycket jag väger, och jag vet att jag också dömer mig själv. Det är jobbigt att inse vad man har gjort, och det är jobbigt att känna sig totalt maktlös. Det är svårt att berätta om detta för att på ett sätt skäms man för vad man har gjort. Men jag är mänsklig som alla andra. Jag har gjort misstag och jag vet om det. Här är min "överviktsberättelse" i alla fall.

Jag har varit överviktig i ungefär 6 år, sedan 2005 då jag slutade mitt jobb i militären och slutade träna helt enkelt. Mycket berodde på en väldigt förtryckande och manipulativ pojkvän. Han fick mig att må superdåligt och tryckte ner mig något så fruktansvärt att jag inte tyckte att jag var någonting värt. Men hur jag tog mig ur det, det lämnar vi till en annan dag. Det är kanske där allt börjar, men det är inte förrän de senaste 2 åren som jag har varit riktigt överviktig. Jag vägde rätt så mycket under 2007, men lyckades gå ner ungefär 10 kilo då (som jag sedan gick upp igen + 10 till 2009). 2009 var ett jobbigt år för mig. Jag gick som sagt upp 20 kilo i vikt p.g.a. jag förlorade mitt jobb, jag blev vansinnigt kär och väldigt bekväm, jag hade inga pengar alls, så man åt kanske en gång om dagen om man hade tur (och faktum är att äter man inte tillräckligt så tar kroppen upp ALLT man äter för den har ställt in sig på svält) och det är nog det som har varit den största boven. 2009 blev jag också ganska sjuk, det är inte förrän nyligen jag slutat äta medicin och förhoppningsvis kan kalla mig frisk. Det är (vad läkarna vet) inget jätteallvarligt, det är bara väldigt jobbigt. Och antagligen så har min övervikt varit en del av boven i detta dramat också. Så egentligen är det jätteviktigt för mig att faktiskt gå ner i vikt. 2011 började jag gå på gym. Jag lyckades gå ner 4 kilo på 2 månader och det är inga jättesiffror direkt, men jag mådde jättebra. Nu har jag inte ekonomin till att fortsätta på gymmet och jag har inte heller ekonomin till att äta ordentligt eller äta så många gånger per dag som man faktiskt bör.

Jag vet att detta låter som ett skrik på uppmärksamhet, självömkan eller att jag vill att folk ska tycka synd om mig. Det vill jag inte. Jag tycker inte synd om mig själv heller. Jag har gjort detta mot mig själv och jag är den enda som kan göra något åt det. Vad Biggest Loser har inspirerat mig till är att det hade varit fantastiskt om man kunde samla ihop en massa folk som vill gå ner i vikt (folk som faktiskt har bestämt sig på riktigt), och nu menar jag inte en massa tjejer som vill gå ner 10 kilo så att de kan vara storlek 32. Nu menar jag människor som bär på en massa övervikt. Om man kunde samla ihop alla och träffas och hjälpa varandra. Träna tillsammans, lära varandra att äta rätt, äta tillräckligt mycket och att bli friskare. Nedan är en bild på mig 2005. Jag VET att jag kan komma ner till den vikten igen. Jag kanske inte var den smalaste då heller, men jag var frisk, hälsosam och jag mådde väldigt bra psykiskt. Så är det någon som vet om detta faktiskt skulle funka, hör gärna av er. Det måste finnas fler människor som jag, som har bestämt sig, som vill göra något åt sina liv och som vill göra en livsstilförändring. Ett hållbart resultat. Jag vet att jag vill!