Kyla, Gok Wan och 1999
Idag har det varit riktigt jäkla kallt. Kanske är det bara jag som tycker att det är underbart?! Jag älskar vintern (fram till januari dvs) men mest älskar jag julen och allting inför julen. Redan nu har jag börjat tänka på om jag ska göra min egen chokladkalender (som jag gjorde 1999), förhoppningsvis kommer den vara lite finare haha =) Då var jag 15 och jag tycker inte att mycket har förändrats. Jag gillar fortfarande samma barnsliga saker och samma saker glädjer mig. Det som har ändrats mest är mitt synsätt på saker och ting, framförallt förhållanden och killar. Jag är inte lika naiv och inte heller lika självisk. Jag är fortfarande sjukt bra på att avbryta folk, men med eftertanke (oftast). Vad gjorde ni 1999? Själv så kretsade mitt liv mest runt hästar och värre blev det 2000. Jag hade hand om världens goaste häst under sommaren 1999 - Angel Dust. Tyvärr så kunde jag inte behålla henne, en väldigt sorglig historia, men jag har fortfarande minnena. 1999 hade jag en midja som i stort sett motsvarar mina lår för tillfället :| Men det gör inget. Jag var aldrig nöjd med min kropp då. Jag hatade den och tyckte att jag var tjock. Nu när jag är större så kan jag glädja mig över mina kurvor (även om jag vill gå ner en del).
Och Gok Wan är helt underbar. Han säger att man ska älska sin kropp precis som den är oavsett storlek. Eller som han sa idag om en grupp tjejer. Att de var ett gäng vältränade tjejer i alla storlekar och former. Att vara vältränad handlar inte om att vara smal. "How to look good naked" gör mig glad. Oavsett om de flesta tjejerna som är med där är rätt så smala så känns det så skönt att man ska tycka om sig själv som man är. Och jag tycker om mig som jag är (mer eller mindre) men det skulle varit skoj att åka till London och storshoppa på Debenhams (där de faktiskt har storlekar för större människor som faktiskt är snygga) istället för att gå omkring i Kristianstad och känna sig skittjock för att alla tjejer ser ut som tandpetare och det är vad som anses vara normalt. Som Jonathan Swift nämnde i "Gullivers resor" (fastän jag tror att det är ett citat från någon annan och det är inte ett korrekt citat heller, men ni förstår) "Saker och ting blir bara större eller mindre när de jämförs med något annat."
Anyway, här är en bild på mig 1999 (tror jag i alla fall) med sexiga gorillatofflor och häftigaste träningsbyxorna. Det stinker verkligen 90-tal haha.
Och Gok Wan är helt underbar. Han säger att man ska älska sin kropp precis som den är oavsett storlek. Eller som han sa idag om en grupp tjejer. Att de var ett gäng vältränade tjejer i alla storlekar och former. Att vara vältränad handlar inte om att vara smal. "How to look good naked" gör mig glad. Oavsett om de flesta tjejerna som är med där är rätt så smala så känns det så skönt att man ska tycka om sig själv som man är. Och jag tycker om mig som jag är (mer eller mindre) men det skulle varit skoj att åka till London och storshoppa på Debenhams (där de faktiskt har storlekar för större människor som faktiskt är snygga) istället för att gå omkring i Kristianstad och känna sig skittjock för att alla tjejer ser ut som tandpetare och det är vad som anses vara normalt. Som Jonathan Swift nämnde i "Gullivers resor" (fastän jag tror att det är ett citat från någon annan och det är inte ett korrekt citat heller, men ni förstår) "Saker och ting blir bara större eller mindre när de jämförs med något annat."
Anyway, här är en bild på mig 1999 (tror jag i alla fall) med sexiga gorillatofflor och häftigaste träningsbyxorna. Det stinker verkligen 90-tal haha.
Herre gud 99? Det är ju förra milleniet, ja jag började högstadiet och var en skraj, nervös stackare som försökte hävda sig. Vikten var väl sådär, har alltid legat under "normalen" även om jag hävdar att jag nu är "normal". Eller nåt. Eller helt normalt onormal.
SvaraRaderaHittade en massa galna bilder på oss från Glimåkra. Shit vad jag saknar den tiden! Kramelikram
hahaha dem måste du lägga upp :D jag har nog en hel del bilder från glimåkra på facebook. Och ja *suck* jag blir helt ångestfylld när jag tänker tillbaka. Fy fan vad bra vi hade det och vilken underbar sockervaddsvärlds vi levde i. Kan man inte alltid får göra det? :D
SvaraRaderaSockervadd var det ja. Det går knappt en dag utan att jag längtar tillbaks. Vilken go klass och skola! Skog och natur, ja... Och lugn och ro ingen press att prestera även om vi presterade. Minns vår fina kupp när vi var i hmmm, Sölvesborg tror jag.
SvaraRaderaKramelikram
Ja, men det var ju därför vi presterade så jävla bra. Vår teorigrupp gick ju om de saker de gjorde på högskolan :P (sa Anneli iaf). När pressen togs bort så fokuserade vi bara på att utvecklas och det är vad jag saknar. Hahaha när vi började spela din vackra fyrhändiga trudelutt? hahahaha det var så sjukt fint :D
SvaraRaderaJa, vår fina teorigrupp ja. Minns en lärarlös lektion när vi var i kapellet och gjorde en polyrymtisk övning med fötterna. Om fötterna skulle stampa samtidigt fick vi istället hoppa. För visst kommer kreativiteten fram lättare om pressen försvinner bakom ett stort träd och blir kvar där en låååång stund.
SvaraRaderaVacker? haha, ja vi spelade vackert iallafall:)
Kramelikram
Haha det kommer jag ihåg det också :D Även om jag gärna skippade de lärarlösa lektionerna >.< Dumma mig :P det var gött att vi var kanske 4-5 stycken i vår Musikteori B-grupp. De flesta var ju i A (eller 1 eller vad vi kallade det). Men ja, kreativitet funkar bättre utan press och utan krav.
SvaraRaderaDet var så roligt att spela fyrhändigt med dig för vi var ungefär på samma nivå. Hela mitt första år fick jag bara spela fyrhändigt med Anneli, men det gjorde inget för hon var underbar att spela med.