Minns!
När någon går bort så är det så lätt att sörja och tycka att det är hemskt. Det ÄR hemskt. Men vi kommer alla att gå bort någon gång. Istället försöker jag att minnas personen, hur den var när den levde (i detta fallet så känner jag ju inte personen). För mig har en barndomsidol gått bort - Lasse Brandeby. Jag växte upp med Kurt Olssons julkalender och det har satt sina spår, vi sjunger "mössens julafton" nästan varje år i vårt luciatåg och den har verkligen blivit en julklassiker hos oss. Jag vet inte mer vad jag ska skriva, förutom att jag minns Lasse som Kurt Olsson och hans damorkester och han fick oss att kikna av skratt många, många gånger.
ÅH! Jag hade glömt denna, min favorit som barn. Jag & pappa satt & skrattade gemensamt åt den minns jag <3
SvaraRaderaNej jag minns nog inte heller när det var grönt sist, men det är inte riktig jul då. Hoppas på frysgrader nu!
SvaraRaderaJa precis, själva utdriviningsfasen har jag fått beskriven följande (av flera olika mammor)
SvaraRadera"Det gör inte ont, då är du redan så förlamad "där nere" ändå"
Och "det var nästan skönt,att få pusha ut va som gjort ont"
Så Det är jag inte orolig för. inte det andra heller iofs.
Men förvärkarna jag har nu gör inte sådär jätteont, bara som molande mensvärk, så tror inte det går att jämföra med riktiga värkar.
Ja, min rygg och mina foglossningar är överjävliga nu, så jag hoppas att det inte är långt kvar!
Surrogatmamma går ju utmärkt det med, även om jag själv inte hade velat vara utan denna upplevelsen!