sakta vi jogga till spotify!

Idag gjorde jag något jag inte har gjort på en hel evighet... För många är det kanske det mest enkla i hela världen, men för mig var det ett genombrott. Jag bestämde mig för att testa mina gränser och jogga. Som sagt, enkelt för de flesta.

Sist jag sprang/joggade var nog när jag var 15 (om man inte räknar lagsport, för det är ju inte så att man springer flera minuter åt gången) och jag insåg att jag hade hälsporre. Jag hade så ont i fötterna att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Min kompis varvade mig medan hon grät av smärta p.g.a. hennes knäproblem. Jag var inte lika tuff som henne, jag klarade inte av att pusha mig igenom smärtan. Men idag gjorde jag ett försök. Bara sådär 12 år senare. Och jag klarade 5 minuter. 5 minuter idag, 6 minuter nästa vecka? Vem vet. En dag kanske jag kommer att kunna springa en timme åt gången. Just nu gör det mest ont i knäet p.g.a. vikten, men jag klarade det. Hälarna har inte ihjäl mig (nu sprang jag visserligen barfota och det funkar mycket bättre än skor som inte sitter perfekt). Och ja, jag joggade väldigt sakta, men det är ju rörelsen i sig som är viktigast ( i alla fall i början).

Så trots att vikten står stilla så ska jag inte längre låta det slå ner mig. I vanliga fall hade jag gett upp vid det här laget. Men jag tänker inte vara den personen längre. Om min vikt tänker trilskas med mig så tänker jag pusha ännu mer. Och det finns ingen bättre belöning än träningsvärk (nåja, kanske inte efter 5 minuter...)!