osäkerhet!
Igår på Biggest Loser säsong 12 så blev Courtney utröstad. Jag tyckte personligen om henne eftersom hon var en trevlig tjej som gjorde det hon skulle utan gnäll och så slog hon precis alla i football-tävlingen! Hon sa till sina medtävlande att hon ville stanna kvar för att jobba på sitt självförtroende och sin osäkerhet. Och det var ett kort som de spelade på rejält "åh du har mer din osäkerhet att jobba på än din vikt" fastän hon var en av de tyngsta tjejerna där... Jag tycker inte att det är rätt att vissa människor ska få stanna bara för att de är sjuka. Alla människor som kommer till biggest loser har anledning och rätt att vara där. Bara för att hon inte utvecklat diabetes än betyder inte det att hon inte har lika stor rätt att vara där! Sen att Vinnie och Ramon borde vara där just p.g.a sina sjukdomar det säger väl sig själv. Men de kunde ju vara lite mer ödmjuka. Tycker inte om dem det minsta. En som jag däremot tycker om är Sunny från det svarta laget. Hon visade alla igår vilken kämpe hon är när hon gick ner 6,6 kilo (14 pounds)
Och det här med osäkerhet. Det är ett monster för många av oss. "Är jag snygg/smal/smart/bra/trevlig nog?" är nog en fråga som många av oss ställer. Även om vi inte säger det rätt ut så visar vi det. Hur många av oss är egentligen bekväma med hur vi ser ut? Och jag ställer denna fråga mest till tjejer eftersom vad ni än säger, så har vi större press på oss att se bra ut. Men det är inte det denna bloggen handlar om. Den handlar om att arbeta på sig själv. Hur ofta finner vi oss inte i en situation där vi vill säga något negativt om någon annan? "Men åh vad slampig hon är" eller "attention-seeker" eller något sånt. Vad man nu väljer att använda för språk. Vi mår ju inte bättre av att trycka ner någon annan. De mår säkert lika dåligt som vi gör. Om de hade varit jättenöjda med sig själva, tror ni verkligen att de hade lagt upp en halvnaken bild på sig själva för att få uppmärksamhet? Det spelar ingen roll hur (enligt media) snygg man är. Faktum är att de som samhället tycker är riktigt snygga är ofta väldigt osäkra på sig själva. Nu menar jag generellt sett och inte för alla.
Själv ville jag jättegärna säga något negativt om någon idag. Men jag hindrade mig själv och frågade mig: Varför vill jag säga något negativt om denna personen? Är det för att hon söker uppmärksamhet eller är det för att JAG önskar att jag hade modet att lägga upp en sådan bild, eller för att jag önskar att jag såg ut som hon gjorde? Jag vet ju att jag inte är nöjd med mig själv, och när jag inte är nöjd med mig själv så blir det väldigt lätt att trycka ner andra. Oavsett hur du ser ut är det lätt att trycka ner andra när du mår dåligt och tycker att du är fulast i världen.
Sanningen är den att du är inte fulast i världen. Vi är alla vackra oavsett vilka former, längder och figurer vi kommer i. Vi är bra precis som vi är och vi är bara dumma om vi försöker passa in i ett samhälle där bara en sorts tjej är accepterad. Det är okej att inte ha timglasfigur, det är okej att vara kort, det är okej att vara jättelång. Det är okej att vara överviktig och det är okej att vara underviktig, så länge du inte mår fysiskt dåligt av det!
Så vad jag egentligen vill ha sagt är att vi ska acceptera oss själva och varandra precis som vi är. Och det är synd att människor tror att de måste klä av sig kläderna för att få respekt och uppmärksamhet. För det finns en person som alltid ska respektera och älska dig, och det är du själv!
Och det här med osäkerhet. Det är ett monster för många av oss. "Är jag snygg/smal/smart/bra/trevlig nog?" är nog en fråga som många av oss ställer. Även om vi inte säger det rätt ut så visar vi det. Hur många av oss är egentligen bekväma med hur vi ser ut? Och jag ställer denna fråga mest till tjejer eftersom vad ni än säger, så har vi större press på oss att se bra ut. Men det är inte det denna bloggen handlar om. Den handlar om att arbeta på sig själv. Hur ofta finner vi oss inte i en situation där vi vill säga något negativt om någon annan? "Men åh vad slampig hon är" eller "attention-seeker" eller något sånt. Vad man nu väljer att använda för språk. Vi mår ju inte bättre av att trycka ner någon annan. De mår säkert lika dåligt som vi gör. Om de hade varit jättenöjda med sig själva, tror ni verkligen att de hade lagt upp en halvnaken bild på sig själva för att få uppmärksamhet? Det spelar ingen roll hur (enligt media) snygg man är. Faktum är att de som samhället tycker är riktigt snygga är ofta väldigt osäkra på sig själva. Nu menar jag generellt sett och inte för alla.
Själv ville jag jättegärna säga något negativt om någon idag. Men jag hindrade mig själv och frågade mig: Varför vill jag säga något negativt om denna personen? Är det för att hon söker uppmärksamhet eller är det för att JAG önskar att jag hade modet att lägga upp en sådan bild, eller för att jag önskar att jag såg ut som hon gjorde? Jag vet ju att jag inte är nöjd med mig själv, och när jag inte är nöjd med mig själv så blir det väldigt lätt att trycka ner andra. Oavsett hur du ser ut är det lätt att trycka ner andra när du mår dåligt och tycker att du är fulast i världen.
Sanningen är den att du är inte fulast i världen. Vi är alla vackra oavsett vilka former, längder och figurer vi kommer i. Vi är bra precis som vi är och vi är bara dumma om vi försöker passa in i ett samhälle där bara en sorts tjej är accepterad. Det är okej att inte ha timglasfigur, det är okej att vara kort, det är okej att vara jättelång. Det är okej att vara överviktig och det är okej att vara underviktig, så länge du inte mår fysiskt dåligt av det!
Så vad jag egentligen vill ha sagt är att vi ska acceptera oss själva och varandra precis som vi är. Och det är synd att människor tror att de måste klä av sig kläderna för att få respekt och uppmärksamhet. För det finns en person som alltid ska respektera och älska dig, och det är du själv!
Kommentarer
Skicka en kommentar