hur jäkla löjligt som helst

Man är vuxen, man är 27 år gammal och man klarar av att tackla problem i vardagen som man gärna som tonåring flydde ifrån. Man har mognat rätt bra, men sen händer något. En tjej (är det inte alltid det?) och vips så förvandlas man till en svartsjuk sjuttonåring med bultande hjärta och kliande nävar (som vill slå ihjäl henne).

Håll! Dig! Borta! Från! Det! Som! Är! Mitt!

Du har sett henne en gång. Hon kom fram till honom och hälsade och försökte tvinga ur honom en komplimang. Hon fullständigt ignorerade dig, vilket du lät glida genom fingrarna den gången, för hon kanske bara var blyg (fast egentligen ville du bara säga nåt till henne). Men nu har det gått för långt. Och jag ska förklara varför det har gått för långt.

Många killar förstår inte det här fenomenet, men det pågår ett krig mellan tjejer när de träffas. Det är alltid ett uppmärksamhetskrig. Det handlar inte om vem som vill ha sex med vem, utan den som vinner är den som får mest uppmärksamhet. Det är SÅ jäkla löjligt, men jag vet om att de flesta tjejer som läser detta (och varit i förhållanden, speciellt långa förhållanden) kommer att nicka och känna igen sig. Värst är det med tjejer som beter sig som om att de har vilka rättigheter som helst att bete sig hur som helst mot din pojkvän/man/fästman när du själv inte är där. Killarna ser det ofta som en vänskaplig grej, att tjejerna bara är trevliga mot dem (tro mig, ingen är sådär trevlig utan att vilja ha något ut av det). Det är förstås upp till killarna att sätta ner foten och säga nej. Visst, du kanske är i ett sånt förhållande där du accepterar det mesta, men det är inte jag. Jag är inte kvävande, men jag tycker inte om när andra tar på den jag är tillsammans med. Det är okej om det är en gammal kompis, men är det någon ny, som kanske jag inte ens har träffat, då är det absolut inte okej ens med en kram.

Det finns singeltjejer har väldigt svårt att se skillnaden mellan vad som är deras och vad som är andras och vad som är fritt fram att göra vad man vill med. Jag vet inte om det ligger en djupare önskan inombords att ha det man inte kan få, för att det är förbjudet, eller att man vill förstöra för andra för att man själv är olycklig (tro mig, det finns verkligen sådana människor). Men sanningen är den att om en kille går ensam på krogen och har en ring på fingret är det lättare för honom att få till det än om han går dit och påstår vara singel. Det är väl det som lockar mest, att det inte finns någon desperation hos den här personen. Eller att han tillhör någon annan och det är en erörvring du är ute efter.

Själv förstår jag mig inte på tjejer som har så dålig självkänsla att de inte kan hitta någon som själv är singel för att den personen inte är "godkänd" av någon annan. Det om något är desperat och patetiskt. Givetvis är det upp till killen själv att sätta gränser, men när man är i ett förhållande så har man inte bara sig själv att respektera, utan den man är tillsammans med. Ett bra tips, för er som inte vet var gränsen går, är att tänka "Vad tycker jag vore okej om det var min partner som gjorde detta mot mig, eller om någon tog sådär på henne/honom?".

Tycker ni det är helt okej, så visst, men ett förhållande utan ömsesidig respekt fungerar inte i längden.