3 år

Idag är det 3 år sen jag började detja min skumma foxy mink Mike. Det har varit en jäkligt lång och rolig bergochdalbana. Det kittlar fortfarande lite i magen när jag tänker på första dagen vi träffades, träffades på riktigt dvs. Min första reaktion var att han hade fantastiskt vackra ögon och att han inte var sådär förbannat lång som jag hade trott, vilket var en bra sak. Som de flesta vet så träffades vi online på en chattsida som heter wireclub. Jag hade ganska nyligen (3 månader) gjort slut med världens största svin och kände inte direkt för att träffa någon. Han hade nyligen gjort slut med ett stort svin han med. Vi sökte inte direkt efter någon, men av en slump träffades vi. Han gjorde entré i mitt liv som en riddare i skinande rustning som alltid skulle skydda mig från idioter, och jag var hans brainiac som alltid hade rätt. Och så har det fortsatt att vara. Han har slängt ur sig förolämpningar till alla som har vågat vara kaxiga mot mig, och jag har slagit de som har varit dumma mot honom med mina "smarta" gliringar.

Vi har gått igenom rätt många dalar. Ingen av oss är perfekt, vi har gjort många dumma misstag, mot varandra och mot oss själva. Men trots allt så har vi hållt oss till varandra och vi trivs tillsammans. Ett liv utan Mike hade varit omöjligt för mig, även om jag ibland känner att jag vill strypa honom eller i alla fall hälla vatten på honom. Och han känner väl samma sak ibland, att jag är så jäkla jobbig. Men det är också de jobbiga stunderna som gör att vi vet hur starkt vårt förhållande är och som gör att vi uppskattar de bra stunderna ännu mer. För om man bara har bra stunder så blir det ju tråkigt. Utan bergochdalbanor så kan relationen inte tas till nya höjder och kanske nya dalar. Men så länge man vågar att ta utmaningen och man har kärleken så kan man komma hur högt man vill.