Löfte nummer tre avklarat!

Ja, alltså det här löftet kanske är svårt att visa rent konkret hur jag har klarat av det! (Länken till löftena ser ni här). Men Löfte nummer tre handlade om att släppa taget om allt gammalt groll och förlåta. Jag var så trött på att hata allting, att vara arg och misstänksam mot allt och alla hela tiden. Jag insåg kort efter nyår att den enda som kan ändra på detta är jag! Så med små steg inser jag att jag inte alls är samma person som jag var förra året. Eftersom jag inte direkt kan visa hur jag gick till väga eller hur jag har förändrats så kan jag ta ett konkret exempel på hur jag reagerade då och hur jag reagerar nu!

Någon pratar om politik som är helt fel och som jag inte alls instämmer med!

Då: Blev rosenrasande och startade största debatten och fick många haters!

Nu: Bryr mig inte så mycket. Vill de tycka så, så varför inte? Det spelar inte mig någon roll.

Då hatade jag allt. Ja, jag var en riktig hater! Jag la ner så otroligt mycket energi på att ogilla andra och andra saker. Jag kan nog säga att jag hatade mig själv så mycket att jag hellre började hata andra än att de fick en chans att hata mig! Jag var så osäker på mig själv att jag trodde allt ont om människor. Nu vet jag att det finns en hel del idioter och de säger fortfarande riktigt taskiga saker bakom min rygg (men fortfarande hörbart). Men det får ju dem stå för! Vill de lägga ner sin energi på att hata mig så är de bara de som förlorar på det. Jag tänker inte må dåligt över det. Sånt tänker inte jag bry mig om längre! Jag fokuserar på mig, på att jag ska må bra och ja... Sen jag slutade hata allting så blev saker och ting så mycket lättare. Och sjunger man dessutom trololo-låten så blir det ännu lättare. Okej, jag kommer alltid att reagera på dålig musik, men jag har gjort mig av med kanske 95% hat och det är helt klart godkänt (om man inte går via programmeringsreglerna då 100% måste vara godkänt... du vet vem du är)

Sen har det ju handlat mycket om att förlåta det som hände förut. Att gå vidare och det tycker jag att jag har gjort. Jag känner mig inte lika misstänksam mot allt längre. Jag har börjat acceptera saker och ting. Jag säger inte att jag håller på att bli ett får, men nog inser jag att jag måste släppa lite på kontrollen när det gäller det mesta. Jag vet att det som hände  för 2 år sen satte djupa spår inom mig, men jag förlåter dig för det och jag förlåter mig själv för det! Vi kan alla bete oss som idioter och ingen är perfekt. 

Så som det ser ut nu så tror jag att jag kommer att klara av alla mina löften (one way or another) före min födelsedag, om jag inte dör i en flygolycka till London... (ja, jag vet... det är en irrationell rädsla).

Saker som blir svåra att klara av är att börja på körkortet, men jag har begränsat det till att få mitt tillstånd och så smått börja övningsköra - det handlar ju faktiskt om att börja. Och det här med tatueringen, jag kommer inte att ha råd till att göra den innan min födelsedag, men jag tror att jag har hittat en tatuering jag vill ha. Så för att klara av det löftet måste jag ha bestämt mig och kollat upp priser med en tatuerare och dessutom bestämt var jag ska ha den. Viktnedgången? Den går åt helvete fastän jag äter rätt och så. Men som sagt, 10 kilo kanske var att hoppas på för mycket. Vi får se vad läkarna säger, om min muskelsjukdom spelar roll när det gäller min vikt, för det är ju något som inte stämmer här! Så tills nästa löfte blir avklarat (såvida jag inte vinner en massa pengar och kan göra en tatuering, så kommer flygningen bli nästa) i april får ni hålla er till tåls!