Skilsmässor

Göran Hägglund skrev idag om skilsmässor. Att vi människor skiljer oss för lätt och han försöker avglamourisera (ja, det är nu ett ord) själva skilsmässan. Ni kan läsa om detta här.

Jag har en egen version av detta. Jag tycker inte alls att folk skiljer sig för lätt... Faktum är att jag tycker istället att folk gifter sig för lätt. Att man har någon romantisk version av hur äktenskapet ska se ut, att allting löser sig så fort man har ringarna på fingrarna. Det gör det inte! Saker som inte var lösta innan bröllopet blir inte lösta efter bröllopet heller, i alla fall inte enbart genom att gifta sig! Många romantiserar hela idén med ett bröllop, men inte många tänker längre än bröllopsnatten. Vardagen då? Det är ju den man måste föreställa sig. Kan jag verkligen vakna upp bredvid den här personen för resten av mitt liv? Om inte... varför ska jag då gifta mig? För giftandets skull? Tro mig, det finns många som tänker så.

Men vad jag tycker är värre är personer som stannar tillsammans fastän de båda mår dåligt. De kanske stannar för finansiell trygghet eller p.g.a. barnen (som mår dåligt för att föräldrarna hela tiden bråkar). Och i andra länder är det här ännu värre. Ta bara USA där så många gifter sig innan de knappt gått ut gymnasiet (high school i deras fall, men ändå)  och skiljer sig innan de är 23 och är nu ensamstående mammor/pappor med ett galet ex i bagaget (okej, alla ex är inte galna, men faktum kvarstår att många är det).

Äktenskap är för mig en uppgörelse om att man ska vara tillsammans livet ut. Man är så kära i varandra (oavsett hur många år man varit ihop) att man vill spendera resten av livet tillsammans att man kan lika gärna gifta sig! För det gynnar båda. Inte för att jag vill ha ett storslaget bröllop eller vara någons fru! Inte för att han blir mer tagen på allvar om han är någons man!

Och sen så måste ju Herr Hägglund påpeka det här med feministiska författare... Hur hade det varit om killar hade skrivit en bok om skilsmässa? Hade folk reagerat lika mycket då? Jag har faktiskt läst lite av boken de snackar om och det är en bok som hjälper folk som vill skilja sig! Det är ingen bok som uppmanar folk att skilja sig och inte heller en bok som tycker att det är "chict" (som Göran så fint uttrycker sig) att skilja sig.

Personligen tycker jag att om äktenskapet inte funkar så är det ingen som ska tvinga de två personerna att vara tillsammans! Varför kan inte de få hitta lyckan på annat håll? Däremot tycker jag inte att man ska ge upp så fort man får en motgång! Familjerådgivning borde vara gratis för par och ska det inte vara gratis så borde det vara mer information om det. För jag tror inte att jättemånga känner till att man kan gå och få rådgivning om sitt äktenskap... Och om du verkligen vill rädda ditt äktenskap, då kommer du också att göra vad du kan för att fixa det - även att gå och prata med någon. För jag vet att det är många som är emot det.

Men i grund och botten... Har kärleken dött så kan man ju fråga sig vilka signaler vi sänder ut till våra barn när vi stannar i ett kärlekslöst förhållande! För det påverkar dem mer än vad vi tror och det kommer också att prägla hur de ser på förhållanden. Mitt tips är helt enkelt. Ge upp om du måste, men kämpa först!