Nu blir det personligt!
För lite mer än en månad sen tog jag ett blodprov för att kolla om jag har muskelsjukdomen dystrofia myotonika. Igår fick jag resultatet. Jag vet inte riktigt vad det innebär för mig riktigt än, men det enda jag vet är att jag har en tämligen mild variant och att mina besvär med sjukdomen kommer att vara relativt måttliga (vad det nu kan betyda).
Jag är inte min sjukdom! Jag tänker inte låta den kontrollera mig eller definiera mig som person. Jag är den person jag alltid har varit och ingen etikett kan ändra på det.
För er (de flesta dvs) som inte har en aning om vad dystrofia myotonika är kan jag berätta att det är en muskelförsvagande sjukdom som gradvis blir sämre (om man ska tro ågrenskan). Det finns 2 typer DM1 och DM2. Jag vet inte vilken av dem jag har. Vad jag har förstått så är DM2 den lättare varianten. Några av de alla femtiotusen(verkar det som) symtom som är vanliga hos människor med dystrofia myotonika är att man kan ha problem med hjärtat (hjärtsvikt, rytmrubbningar), försämrat minne, låg fertilitet, man har svårt att ta initiativ, blir lätt deprimerad och känner ångest, har sömnrelaterade problem, blir ofta dagtrött, har problem med musklerna överlag som t.ex. finmotoriken och talet. Det där med talet har då jag aldrig haft något problem med! Men skämt åsido. Det är en allvarlig sjukdom och även om jag visste att jag med största sannolik hade den så kom det ändå som en chock för mig.
Jag vet inte riktigt vad jag ska känna just nu. Jag ska ner till läkaren i Lund och få mer information och vidare utredning eller vad han nu ville kalla det. Vi får se. Tämligen mild känns ju i alla fall lite upplyftande. Och om man ska tänka positivt så hade det kunnat varit mycket värre.
Jag är inte min sjukdom! Jag tänker inte låta den kontrollera mig eller definiera mig som person. Jag är den person jag alltid har varit och ingen etikett kan ändra på det.
För er (de flesta dvs) som inte har en aning om vad dystrofia myotonika är kan jag berätta att det är en muskelförsvagande sjukdom som gradvis blir sämre (om man ska tro ågrenskan). Det finns 2 typer DM1 och DM2. Jag vet inte vilken av dem jag har. Vad jag har förstått så är DM2 den lättare varianten. Några av de alla femtiotusen(verkar det som) symtom som är vanliga hos människor med dystrofia myotonika är att man kan ha problem med hjärtat (hjärtsvikt, rytmrubbningar), försämrat minne, låg fertilitet, man har svårt att ta initiativ, blir lätt deprimerad och känner ångest, har sömnrelaterade problem, blir ofta dagtrött, har problem med musklerna överlag som t.ex. finmotoriken och talet. Det där med talet har då jag aldrig haft något problem med! Men skämt åsido. Det är en allvarlig sjukdom och även om jag visste att jag med största sannolik hade den så kom det ändå som en chock för mig.
Jag vet inte riktigt vad jag ska känna just nu. Jag ska ner till läkaren i Lund och få mer information och vidare utredning eller vad han nu ville kalla det. Vi får se. Tämligen mild känns ju i alla fall lite upplyftande. Och om man ska tänka positivt så hade det kunnat varit mycket värre.
förstår att det kom som en chock men nu vet du ju i alla fall och kan få behandling för de symtom du har ... lyckligtvis var det också en ganska mild variant du har så förhoppningsvis kommer du må bättre med behandling ... finnns här alltid, massor med styrkekramar <3
SvaraRaderaTack <3 Jo, visst är det en lättnad på ett vis, men det jobbigaste är ju att leva med konsekvenserna och det känns lite läskigt, men man får ta det en dag i sänder och så först och främst prata med läkaren och se vad han har att säga om det :)
SvaraRadera