Rädslor
Idag har mitt pass kommit. Ska alldeles strax åka och hämta det, så fort min syster och hennes pojkvän dyker upp. 4 dagar, det måste vara rekord när det gäller pass. För min del i alla fall. Sist tog det 7!! Och stackars Mike fick vänta på sitt i över en månad i Irland...
Okej, idag tänkte jag i alla fall prata om rädslor. Saker vi går omkring och oroar oss för. Givetvis är oro också ett ämne jag tänkte ta upp.
I största delen av mitt liv har jag varit rädd och orolig. Rädd för saker jag inte testat och orolig för saker som kan hända. Just det här scenariot som spelas upp i ditt huvud när du hör sirener, och du tänker tillbaka på de gångerna då någon ringde dig och berättade att någon gått bort i en tragisk olycka. Det är jättehemskt, verkligen. Och livet är orättvist, det kommer att fortsätta att hända. Men att gå och oroa sig över det är ännu värre. Vissa av oss spenderar flera timmar om dagen med att oroa sig över saker som inte ens händer! I princip händer bara 2% av allt vi oroar oss över. Och det innefattar även de mest triviala saker som "kommer min tvätt att bli klar i tid?". Varför oroar vi oss? Är det för att vi på ett sätt förbereder kroppen och hjärnan på det värsta, så om det händer är vi förberedda? Tro mig, när det värsta händer är du aldrig förberedd. Det spelar ingen roll hur många gånger du har spelat upp scenariot i ditt huvud. Du vet aldrig hur du kommer att reagera. Och det är okej, för vi kommer alla att gå igenom riktigt tuffa saker i livet. Varför ska vi då spilla den dyrbara tiden vi har med de vi älskar mest över att oroa oss om när vi kommer att förlora dem (eller vad det nu är vi oroar oss över)? Så, gör som jag tänker göra. SLUTA OROA DIG! Det är okej, det blir bra. Livet är till för att levas fullt ut, det är till för att älska varandra och göra bra saker med och för varandra. Oroa dig bara när det faktiskt händer något. Det som är viktigast är att ta sig själv på bar gärning när man oroar sig. Stanna upp och tänk rationellt. För din hjärna är fantastiskt bra på att hitta på saker. Säg till dig själv "Detta kommer aldrig att hända" eller "Oavsett om det händer eller ej, så tänker jag inte oroa mig förrän jag har något att oroa mig för".
Rädslor. Rädslor har mycket gemensamt med oro, förutom att det ofta har en fysisk form. T.ex. jag är rädd för att flyga! Jag är rädd för att dö! Jag är rädd för katter eller jag är rädd för vatten (givetvis exempel, jag är inte rädd för allt det där, bara hälften). Rädslor kan vara svårare att bli av med eftersom de ofta även innefattar oro, men oftast också bär med sig erfarenhet (dålig erfarenhet). Ibland är vi rädda för saker som inte har hänt, för att vi har läst om att det är farligt, eller bara fått för oss att det är farligt. Men låt oss fokusera på rädsla p.g.a. saker som har hänt. Som mig själv. Jag är livrädd för att flyga. Sist jag flög blev jag jättedålig och var yr i flera dagar efteråt. Numera är jag RÄDD för att bli rädd, och det är en farlig rädsla. För om du är rädd för att bli rädd för vad som kommer att hända så är du inne i en ond cirkel. Det blir en självuppfyllande profetia. Jag sitter i ett plan, tänker tillbaka på vad som hände och oroar mig över att det ska hända igen, det gör mig så rädd att kroppen helt enkelt börjar bete sig på samma sätt, eftersom att oron utlöser min ångest. Ångest är förstås ett annat ämne som också fungerar som en självuppfyllande profetia. Du har kanske haft en tuff ångestattack, och nästa natt ligger du och tänker "Jag vill inte få ångest igen" och det får dig att må så dåligt att du får ångest över att få ångest. Låter det komplicerat? Det är okej, jag är kanske inte så bra på att förklara :)
Men nu måste vi komma till hur man kommer över rädslor. Det lättaste att komma över en rädsla som du har för att du inbillar dig att du är rädd för den (utan att ha testat ens) är att testa. Som mig och mitt blodprov. Jag var livrädd, men egentligen visste jag inte vad jag var livrädd för! Och nu förstår jag inte ens ATT jag var livrädd. Det är fortfarande obehagligt, men det gör mig inte ett dugg rädd.
Hur kommer man över en rädsla man har fått efter en dålig erfarenhet? Givetvis gäller samma råd. GÖR DET IGEN! Men om det gäller t.ex. flygning. Berätta för kabinpersonalen att du är rädd så kan de hjälpa dig och guida dig igenom flygningen (så mycket de kan). De är vana vid jobbiga passagerar som oss. Kanske du är så rädd att du behöver något lugnande? Läs på om flygningar, hur sällan saker går fel och att alla de ljuden som ett plan ger ifrån sig är bara normalt. Ta också reda på VAD det är som skrämmer dig. I mitt fall är det givetvis rädslan för att planet ska störta och att jag ska dö (för vi vill ju alla leva så länge som möjligt, eller i alla fall ha börjat leva). Men jag tror också att det gäller att jag är rädd för att vara utan kontroll. Om något händer är det helt utan min kontroll. Så vad jag måste göra är att lära mig att lugna ner mig, släppa på kontrollen och börja lita på att andra kan sina jobb!
Vad är du rädd för? Eller vad oroar du dig över? Oavsett vad det är, den här låten fungerar faktiskt och den gör mig riktigt lugn. Jag vet att ni känner till den väl och kanske tycker att det är löjligt, men lyssna på texten.
Okej, idag tänkte jag i alla fall prata om rädslor. Saker vi går omkring och oroar oss för. Givetvis är oro också ett ämne jag tänkte ta upp.
I största delen av mitt liv har jag varit rädd och orolig. Rädd för saker jag inte testat och orolig för saker som kan hända. Just det här scenariot som spelas upp i ditt huvud när du hör sirener, och du tänker tillbaka på de gångerna då någon ringde dig och berättade att någon gått bort i en tragisk olycka. Det är jättehemskt, verkligen. Och livet är orättvist, det kommer att fortsätta att hända. Men att gå och oroa sig över det är ännu värre. Vissa av oss spenderar flera timmar om dagen med att oroa sig över saker som inte ens händer! I princip händer bara 2% av allt vi oroar oss över. Och det innefattar även de mest triviala saker som "kommer min tvätt att bli klar i tid?". Varför oroar vi oss? Är det för att vi på ett sätt förbereder kroppen och hjärnan på det värsta, så om det händer är vi förberedda? Tro mig, när det värsta händer är du aldrig förberedd. Det spelar ingen roll hur många gånger du har spelat upp scenariot i ditt huvud. Du vet aldrig hur du kommer att reagera. Och det är okej, för vi kommer alla att gå igenom riktigt tuffa saker i livet. Varför ska vi då spilla den dyrbara tiden vi har med de vi älskar mest över att oroa oss om när vi kommer att förlora dem (eller vad det nu är vi oroar oss över)? Så, gör som jag tänker göra. SLUTA OROA DIG! Det är okej, det blir bra. Livet är till för att levas fullt ut, det är till för att älska varandra och göra bra saker med och för varandra. Oroa dig bara när det faktiskt händer något. Det som är viktigast är att ta sig själv på bar gärning när man oroar sig. Stanna upp och tänk rationellt. För din hjärna är fantastiskt bra på att hitta på saker. Säg till dig själv "Detta kommer aldrig att hända" eller "Oavsett om det händer eller ej, så tänker jag inte oroa mig förrän jag har något att oroa mig för".
Rädslor. Rädslor har mycket gemensamt med oro, förutom att det ofta har en fysisk form. T.ex. jag är rädd för att flyga! Jag är rädd för att dö! Jag är rädd för katter eller jag är rädd för vatten (givetvis exempel, jag är inte rädd för allt det där, bara hälften). Rädslor kan vara svårare att bli av med eftersom de ofta även innefattar oro, men oftast också bär med sig erfarenhet (dålig erfarenhet). Ibland är vi rädda för saker som inte har hänt, för att vi har läst om att det är farligt, eller bara fått för oss att det är farligt. Men låt oss fokusera på rädsla p.g.a. saker som har hänt. Som mig själv. Jag är livrädd för att flyga. Sist jag flög blev jag jättedålig och var yr i flera dagar efteråt. Numera är jag RÄDD för att bli rädd, och det är en farlig rädsla. För om du är rädd för att bli rädd för vad som kommer att hända så är du inne i en ond cirkel. Det blir en självuppfyllande profetia. Jag sitter i ett plan, tänker tillbaka på vad som hände och oroar mig över att det ska hända igen, det gör mig så rädd att kroppen helt enkelt börjar bete sig på samma sätt, eftersom att oron utlöser min ångest. Ångest är förstås ett annat ämne som också fungerar som en självuppfyllande profetia. Du har kanske haft en tuff ångestattack, och nästa natt ligger du och tänker "Jag vill inte få ångest igen" och det får dig att må så dåligt att du får ångest över att få ångest. Låter det komplicerat? Det är okej, jag är kanske inte så bra på att förklara :)
Men nu måste vi komma till hur man kommer över rädslor. Det lättaste att komma över en rädsla som du har för att du inbillar dig att du är rädd för den (utan att ha testat ens) är att testa. Som mig och mitt blodprov. Jag var livrädd, men egentligen visste jag inte vad jag var livrädd för! Och nu förstår jag inte ens ATT jag var livrädd. Det är fortfarande obehagligt, men det gör mig inte ett dugg rädd.
Hur kommer man över en rädsla man har fått efter en dålig erfarenhet? Givetvis gäller samma råd. GÖR DET IGEN! Men om det gäller t.ex. flygning. Berätta för kabinpersonalen att du är rädd så kan de hjälpa dig och guida dig igenom flygningen (så mycket de kan). De är vana vid jobbiga passagerar som oss. Kanske du är så rädd att du behöver något lugnande? Läs på om flygningar, hur sällan saker går fel och att alla de ljuden som ett plan ger ifrån sig är bara normalt. Ta också reda på VAD det är som skrämmer dig. I mitt fall är det givetvis rädslan för att planet ska störta och att jag ska dö (för vi vill ju alla leva så länge som möjligt, eller i alla fall ha börjat leva). Men jag tror också att det gäller att jag är rädd för att vara utan kontroll. Om något händer är det helt utan min kontroll. Så vad jag måste göra är att lära mig att lugna ner mig, släppa på kontrollen och börja lita på att andra kan sina jobb!
Vad är du rädd för? Eller vad oroar du dig över? Oavsett vad det är, den här låten fungerar faktiskt och den gör mig riktigt lugn. Jag vet att ni känner till den väl och kanske tycker att det är löjligt, men lyssna på texten.
Kommentarer
Skicka en kommentar