1984

Det var året som jag föddes... Och just denna boken, av George Orwell, håller jag på att läsa nu.
Är bara på sidan 62 och kanske är jag trött, men den är smått tråkig just i början med all information. Handlingen är jättebra och moralen i det hela är underbar. Och om alla hade läst denna boken hade man kanske lärt sig något av historien? (Fast det vet vi ju att ingen lär sig. Tror faktiskt att alla diktatorer och terrorister och onda ledare hade IG i historia)

Orwell skriver om sin dystopi  Oceania (för er som inte vet så är Dystopi motsatsen till Utopi) och om hur människorna lever där (eller mer kanske om hur dem inte lever). Det handlar om Winston, som pratar väldigt mycket med sig själv och hur han hatar Big Brother (nej, nu menar jag inte tv-programmet). Big Brother - storebror ser dig. (kommer faktiskt från den här boken). Att hela tiden bli bevakad och ha noll privatliv. De flesta är dessutom "sexless".

I alla fall. Jag tycker att många ska ta sig tid och läsa de här gamla böckerna (the picture of Dorian Gray är som gjord för alla ytliga hollywood-brudar) för att även om de är skrivna på 1800-talet och bakåt, så har de väldigt mycket att säga oss. Det är som att de skrev dem här böckerna för att vi INTE skulle bli som människorna i  böckerna, och i många fall, så har vi blivit precis som dem. Det finns många Dorian's i världen, det finns sjukt många Big brother-symptom, det finns alldeles för många Scrooge's men alldeles för lite Ghandi's.

Jag säger inte att jag har definitiv stenkoll på allt, men man blir chockad ibland över hur lite folk vet, hur lite folk bryr sig och hur lite folk bryr sig om att förändra världen. Det är så lätt att bara flyta med och säga "Jaja, det har alltid varit så, det finns inget vi kan göra åt det". Men om inte VI kan göra nåt åt det? Vem kan då göra det? Och om det inte gick att ändra på saker, så hade vi fortfarande sprungit runt i djurhudar och bott i grottor!

Kommentarer

Populära inlägg