Studier - suck!
Okej, jag brukar inte göra såna här saker, men jag tänkte, varför inte (ang. min förra blogg för UNICEF). Ni kan se den nedanför denna bloggen!
Och nu över till lite sämre nyheter. Jag trodde att allt skulle ordna sig, att jag kunde fixa min sommarkurs. Jag var i kontakt med flera lärare som verkade tycka att det skulle gå hur bra som helst... tills jag blev vidareskickad till en tjej som heter Ulla. Hon förklarade barskt för mig att jag skulle i så fall ha sökt till kursen i mars och så var det med det!
Det kanske inte är meningen att jag ska studera längre? Kanske är detta verkligheten som berättar för mig att om jag ville hålla på med musik så hade jag gjort det. Det finns ju inte direkt många som stöttar mig i mitt quest heller. De flesta undrar varför jag är 27 år och fortfarande studerar. Skulle jag inte ha jobb, familj och hus nu? Men tänk om mitt största mål med livet INTE är att vara mamma o jobba inom restaurangbranschen eller vården som alla andra? Tänk om jag ville göra något annorlunda? Det är så lätt att tänka "Jaha, musik? Och vad blir man av det då?" Men om jag inte försöker leva ut min dröm så kommer jag alltid att vara bitter över det! Bara för att ni nöjde er med "mindre" (nu menar jag att ni slutade drömma och vaknade upp till verkligheten, inte att era liv är mindre bra eller något sånt) betyder inte det att jag måste göra samma sak! Någon måste lyckas och någon måste misslyckas. Jag kan misslyckas med vad som helst - varför då inte testa, även om jag misslyckas, med något jag verkligen brinner för?
Och visst kan jag studera utan CSN, men då måste jag ha ett jobb vid sidan av, annars går det inte!
Ah well.. vi får se vad som händer. Kanske kan jag övertala den här Ulla om att få omregistrera mig eller få göra om kursen utan att omregistrera mig, bara göra tentan och inlämningsuppgifterna. Kom igen Ulla! Du vet att du vill!
Och nu över till lite sämre nyheter. Jag trodde att allt skulle ordna sig, att jag kunde fixa min sommarkurs. Jag var i kontakt med flera lärare som verkade tycka att det skulle gå hur bra som helst... tills jag blev vidareskickad till en tjej som heter Ulla. Hon förklarade barskt för mig att jag skulle i så fall ha sökt till kursen i mars och så var det med det!
Det kanske inte är meningen att jag ska studera längre? Kanske är detta verkligheten som berättar för mig att om jag ville hålla på med musik så hade jag gjort det. Det finns ju inte direkt många som stöttar mig i mitt quest heller. De flesta undrar varför jag är 27 år och fortfarande studerar. Skulle jag inte ha jobb, familj och hus nu? Men tänk om mitt största mål med livet INTE är att vara mamma o jobba inom restaurangbranschen eller vården som alla andra? Tänk om jag ville göra något annorlunda? Det är så lätt att tänka "Jaha, musik? Och vad blir man av det då?" Men om jag inte försöker leva ut min dröm så kommer jag alltid att vara bitter över det! Bara för att ni nöjde er med "mindre" (nu menar jag att ni slutade drömma och vaknade upp till verkligheten, inte att era liv är mindre bra eller något sånt) betyder inte det att jag måste göra samma sak! Någon måste lyckas och någon måste misslyckas. Jag kan misslyckas med vad som helst - varför då inte testa, även om jag misslyckas, med något jag verkligen brinner för?
Och visst kan jag studera utan CSN, men då måste jag ha ett jobb vid sidan av, annars går det inte!
Ah well.. vi får se vad som händer. Kanske kan jag övertala den här Ulla om att få omregistrera mig eller få göra om kursen utan att omregistrera mig, bara göra tentan och inlämningsuppgifterna. Kom igen Ulla! Du vet att du vill!
som sagt jag håller tummarna för dig och hoppas att Ulla ändrar sig,kram
SvaraRadera