London - the story

Eftersom jag redan pratat om flygresan, så tänkte jag börja min berättelse precis efter vi landat. När vi tagit oss igenom passkontrollen (trots att jag inte fattade hur man skulle göra för jag var så yr och lite sådär snurrig som man blir efter man har gått o varit jättespänd) så stod min syster och hennes pojkvän o väntade på oss. Det roliga är att jag bad min syster ha en sån där skylt där det stod mitt namn på (bara för att vi egentligen skulle åka taxi o då skulle de hållit en sån lapp upp). I vilket fall. När vi kommer ut till entrén så står det en äldre kille med en lapp där det står "Amy"! Det hade ingenting med mig att göra, men det var ganska roligt ändå!

Vi åkte till hotellet och jag försökte anpassa mig till att åka på vänster sida av vägen. Det var aningen läskigt. När vi väl checkat in träffade vi Mikes mamma och pappa. De kom ner till lobbyn och hälsade. Strax efter kom även hans msoter och morbror. Vi bestämde oss för att ta en drink i baren och se bege oss in mot bishops stortford (som låg ungefär 10 minuters bilresa från hotellet). Hela söndagskvällen spenderade vi i bishops stortfords pubar och spelade biljard och drack. Vi åt även en sjukt god pizza (min hette "four cheeses") fastän syrrans pojkvän påstod att det är helt vanlig pizza man kan köpa överallt. Jag tyckte den var helt underbar, troligtvis det godaste vi åt på hela veckan. Det kom en del mysko folk dit och jag var urusel på biljard (som vanligt). En mycket trevlig afton med härliga människor! 

Måndag morgon åkte Mikes familj tillbaka till Irland. Min syster och hennes pojkvän kom till hotellet och vi begav oss till Bishops igen. Där stötte vi på en irländsk pub och tog oss ett glas cider. Engelsk cider är inte helt fel, men definitivt inte lika söt som svensk. Vi gick omkring i affärer och åt på pizza hut. Ja, pizza idag igen >.< Vi åt någon skum BBQ meat nånting nånting med ostfyllda kanter. Den var helt okej, men den slog definitivt inte pizzan kvällen innan! Jag och syrran köpte hårfärg (3 pund, hur billigt är inte det?) och sen gick vi omkring tills vi fick bittert reda på att alla affärer stänger kl 4. Men vi hann ändå med blockbusters, 99 p store (som namnet låter, allt i stort sett för 99p och hade detta varit sista dagen så hade vi nog handlat hur mycket som helst, men det blev bara galaxy varm choklad, ett paraply och 2 energidrycker) och lite klädaffärer. Kvällen spenderade vi genom att färga håret, dricka lite i baren på hotellet och så åt vi en himmelskt god citronmaräng-glasspaj. Ja, alltså glasspaj är ungefär lika gott som det låter! För maten var inget att hurra för... 

Vår toalett på rummet var lite skum. Man fick liksom veva den för att den skulle spola... Det var väl ett av de få negativa sakerna med hotellet. Annars tyckte jag att det var perfekt. Perfekt läge (London i all ära, men det är rätt skönt att kunna dra sig tillbaka till lugnet) och så är ju Bishops Stortford en helt underbar stad!

Tisdagen var El grande finale! Dvs det var nu vi skulle till London. Vi tog tåget in från Bishops till Liverpool Street. Det var strålande solsken och jag och Mike begav oss till Oxford street. Han var nog inte beredd på kaoset det är där och när vi kom till Debenhams (där jag skulle köpa min jacka) fick han nog och gick sin väg. Men det löste sig när vi kom ner till Marble Arch, där det inte är fullt lika kaotiskt. Där åt jag på KFC för första gången i mitt liv. Visserligen bara en kycklingsallad, men ändå. Helt okej mat! Jag hittade även affären Evans (för oss lite större) och jag fick en shoppingassistent som hjälpte mig med min kroppsform och hittade kläder som skulle kunna passa mig. Hon var oumbärlig! Köpte ett par jättefina jeans (istället för jackan som var lite för liten i armarna och fanns inte i större storlek).
Efter kaoset på Oxford street så åkte vi till Westminster och tittade på London Eye, Big Ben och Westminster Abbey. Mike trodde inte att London Eye skulle vara så stort och han blev rätt hänförd. Just Westminster är väldigt fint! Efter det blev det raskt tempo till Covent Garden och tittade på "statyerna" och den lilla marknaden där. Tyvärr hade de inte kvar den där fantastiska rock-affären, så det var lite tråkigt. Efter det åkte vi till Picadilly Circus och där öste regnet ner. Jag fick köpa ett paraply (till) och sen gick vi till The trocadero. Det var roligare sist jag var där. De hade ändrat alldeles för mycket. Men fortfarande roligt att se stället igen. Här träffade vi syrran o hennes pojkvän, som hade varit på science museum. Det blev McDonalds och när vi beställde stod en idiot och skrek i mitt öra. Jag ville vända mig om och slå till henne! Vi vann nästan en gratis iPad och en videokamera, men ja, bara nästan! 

Efter detta gick vi omkring lite grann på Trocadero och sen begav vi oss mot Leicester Square. Alla var lovligt trötta och hade riktigt ont i benen. Jag ljuger inte när jag säger att de 11 timmarna vi var iväg så satt vi ner 2 timmar (tåget), stod upp i tunnelbanan 1 timme max och sen resten gick vi omkring. Inte konstigt att man hade jätteont överallt! Efter att syrran och hennes pojkvän ätit på Chopstix åkte vi "hem". 

Väl hemma på hotellet drack vi upp resten av cidern (ja, de gjorde det) och sen blev det att börja packa.

Vi stressade inte lika mycket på onsdagsmorgonen som jag trodde att vi skulle. Vi kom till flygplatsen 2 timmar innan och handlade lite i taxfree-shoppen (galaxy, aeros, skips, double decker, wispa...) och sen tog det sån tid i affären att vi fick springa till vår gate! Vi var nästan sist i kön och det fanns en risk att jag o Mike inte kunde sitta bredvid varandra (jag trodde att jag skulle få panik). Men väl på planet så fick vi plats bredvid en jättesnäll kille som växlade åt oss så vi kunde köpa dricka och bjöd oss på chips (fastän vi sa nej, men det är tanken som räknas). Och som ni vet så gick det ju bra att flyga och på ett sätt längtar jag efter det. Inte själva flyget, men destinationen!